Nepalesiska badikvinnor säger nej till prostitution
Kastsystemet i Nepal ligger till grund för såväl fördomar som exploatering. Kvinnorna som tillhör den lägsta kasten – badi – är fast i ett system som tvingar dem in i prostitution om de ska ha en chans att överleva. Men tack vare en kvinna som själv lyckats bryta sig loss från ett liv som prostituerad finns det nu hopp för hundratals fler.
Allas lika värde
Uma Devi Badi är idag 40 år gammal och har själv varit badi-prostituerad. Hon har med hjälp och stöd av ActionAid startat en lokal organisation, Community Support Group. Det är ett hem för badi-flickor som kan ta emot upp till 25 personer åt gången.
- Först var det otroligt svårt. Ingen lyssnade på mig, folk trodde inte att det var möjligt att vi kunde vara lika mycket värda för att vi var märkta för livet på grund av vårt arbete, säger Uma.
En väg ut ur prostitutionen
Idag förverkligas badikastens drömmar i det lilla tegelstenshuset med veckat plåttak i Tikapur i västra Nepal. Här får barnen tak över huvudet och en chans att gå i skolan. Man erbjuder hjälp med läxläsning för att ge dem extra stöd. Inne på hemmet översållas sängarna av böcker och väggarna är dekorerade med teckningar.
En ung flicka, Reshmi Nepali, 17, har just tagit sin examen och lovordar sina erfarenheter från projektet.
- Jag är väldigt glad över att vara här, säger hon. Jag får möjlighet att gå på lektioner och studera, istället för att börja arbeta. I framtiden skulle jag själv vilja bli jobba med att öka medvetenheten bland de fattiga.
Kastsystemets cirkel bryts
Hemmet är en sådan succé, att badikvinnorna har fått möjlighet att finansiera ett större hus. Det håller just nu på att byggas och kommer att ägas gemensamt av badigruppen. När det står färdigt hoppas man hoppas kunna ta emot upp till 100 barn åt gången.
Tack vare Uma bryter nya generationer av badiflickor och -kvinnor nu sig loss från kastsystemets onda cirkel av fattigdom och prostitution som plågat dem i årtionden. Samtidigt är hon medveten om att det fortfarande finns mycket kvar att göra.
- Som grupp är vi starka, vi kämpar för samma ideal och har enats för att kunna uppnå dem, säger hon. Men det är en lång väg kvar innan vi nått jämställda rättigheter. Våra barn behöver medborgarskapspapper så att de kan få en utbildning och vi pressar regeringen för att en förändring ska ske.
Text: Yvonne Singh / ActionAid