Kvinnors rätt till land

Stora delar av Afrikas jordbruksmark riskerar inom de kommande åren att exploateras genom så kallad "landgrabbing". Det är ett uttrycks som beskriver utländska, bland annat europeiska, företags uppköp av mark i fattiga länder. Marken kommer bland annat att användas för att producera biobränslen och livsmedel till europeiska länder.

Kvinnor ansvarar för 60-80 procent av matförsörjningen i fattiga länder. Men mindre än tio procent av marken ägs av kvinnor. I Afrika brukar kvinnor ofta gemensam mark för att odla mat, jaga eller samla ved. Marken ägs inte av någon men är helt central för matförsörjningen i många samhällen.

Det är denna mark som oftast arrenderas eller säljs billigt till utländska företag. Den beskrivs ofta av företagen som ”outnyttjad”. Men eftersom den i praktiken fyller en viktig funktion för lokalbefolkningens försörjning riskerar företagens uppköp att leda till lokal matbrist och ökad fattigdom. Många afrikanska länder saknar tillräcklig lagstiftning för att skydda lokala intressen mot de utländska företagens intressen.

Produktion av biobränsle ett av problemen
Medlemsländerna inom EU har antagit ett mål om att tio procent av allt bränsle inom den europeiska transportsektorn ska vara förnyelsebart år 2020. Bakom målet finns goda avsikter – att minska transportsektorns påverkan på klimatet. Men EU-målet kan komma att leda till akut matbrist och svält i fattiga länder.

För att uppnå tioprocentsmålet kommer EU:s medlemsländer att kraftigt öka användningen av biobränslen. I dag odlar europeiska företag biobränsle på en miljon hektar mark i fem afrikanska länder. Det är en yta motsvarande Belgien. De närmsta åren har företag från EU säkrat ytterligare fem miljoner hektar mark i fattiga länder. Det är en yta större än Danmark.

Prenumerera på feeds