Det är inte svårt att besöka ditt fadderbarn. Många svenska faddrar har redan gjort det - gör det du också!

När samhällsengagerade Ellen Lidegran, 20 år, gav sig ut på en lång resa i Indien hade hon först inte några tankar på att besöka sitt fadderbarn Anusha Anbu. Men när Ellen insåg att hon skulle befinna sig nära byn där Anusha bor kontaktade hon ActionAids kontor på plats.
Det glädjande beskedet kom direkt.
– Personalen på ActionAid blev så glada över att jag och mitt resesällskap planerade att komma och ville gärna ta med oss ut till byn där Anusha bor, berättar Ellen.
Ellen bestämde träff med sin kontaktperson på ActionAid-kontoret i Bangalore och fick ett varmt välkomnande. De visades runt och fick höra om projekten som ActionAid arbetar med i området.
Mot fadderbarnsområdet
Tillsammans med fyra medarbetare från ActionAid åkte Ellen och hennes vän den tre timmar långa bilfärden från Bangalore till byn där Anusha bor.
Personalen som de mötte dem i byn var lika entusiastiska som de från Bangalore. De blev omedelbart bjudna på lunch. En av dem bjöd även hem dem på middag senare på kvällen. Ellen fick också se projekt i byn som hennes fadderbidrag används till.
– Det var så häftigt att träffa personalen från ActionAid, de brinner verkligen för sitt arbete. Det var väldigt roligt att se att projekten som jag och andra faddrar bidrar till har förbättrat livet för invånarna i byn.
Ett oförglömligt möte
Stunden kom då Ellen skulle få träffa sitt fadderbarn Anusha.
– Jag hoppades innerligt att det inte skulle bli konstlat. Det sista jag ville var att hon skulle känna sig tvungen att visa mig tacksamhet, säger Ellen.
Allt gick bättre än vad hon hade hoppats på. Ellen fick träffa Anusha, hennes mamma och syskon i deras hem, en sparsamt inredd lerhydda.
– Det var så roligt att prata med Anusha, säger Ellen. Först var hon lite blyg men berättade sen om sitt liv och om sina drömmar för framtiden.
Framtiden annorlunda för barnen i fadderområdet
Tack vare de utbildningsprojekt som ActionAid driver i byn kan Anusha och hennes syskon gå i skolan. Anushas dröm är att bli läkare och nu kämpar hon hårt för att kunna förverkliga den drömmen.
– Hon är duktig i skolan, till och med bäst i klassen, säger Ellen stolt.
Anushas mamma, liksom de flesta andra kvinnor i byn, är helt outbildad och arbeter som hembiträde.
– Många av de vuxna i byn vet inte saker som vi tar för självklart, som att jorden är rund till exempel. Anushas generation har helt andra förutsättningar tack vare fadderverksamheten. De är verkligen glada att få en bra utbildning, berättar Ellen.
Fadderskapet gör verklig skillnad
För Ellen var besöket hos Anusha och de andra i byn en stor och positiv upplevelse som hon menar har öppnat hennes ögon på flera sätt.
– Det pågår en diskussion i samhället om var pengarna går när man skänker via en hjälporganisation, säger Ellen.
Hon vill berätta hur bra det fungerar för dem som tvivlar.
– Jag har med egna ögon sett att de pengar som jag ger varje månad både hjälper Anusha och byn hon bor i. Barnen har fått en bra skola och elektricitet tack vare fadderverksamheten.
Uppmanar andra faddrar att åka på besök
Till alla andra faddrar som funderar på att hälsa på sitt fadderbarn säger hon:
– Gör det! Det är fantastiskt att få en insyn i deras liv samt med egna ögon se hur man har bidragit.