Alexander är fadder med ActionAid

Namn: Alexander Ahlqvist
Ålder: 28 år
Yrke: Investeringsmäklare
Fadder med ActionAid sedan: Februari 2007
Fadderbarn: Jalahdan, 7 år, från Indien

Hur kom det sig att du blev fadder?
Det är någonting jag har funderat över sedan jag gick i skolan, men då hade jag för dålig ekonomi för det. Sedan, när jag började jobba, blev jag påmind om det av en god väns pappa, som jobbar mycket i Afrika. Han hade en bild på ett av sina fadderbarn via ActionAid i köket och på den vägen blev jag introducerad. Att vara fadder känns personligt, jag vet att jag stödjer något specifikt.

Varför ville du bli fadder med ActionAid?
Om jag kan hjälpa en annan människa till ett bättre liv, varför ska jag då inte göra det? En del väljer att volontärarbeta i länder där det behövs för att göra världen bättre, men jag känner att min plats är här i Sverige. Däremot har jag pengar att bistå med, så då tycker jag att det är naturligt att vara fadder. ActionAid valde barnet till mig, vilket jag tycker är bra. Jag vill inte vara fadder till ett barn för att jag tycker att barnet är gulligt, jag vill vara fadder för att det behövs.

Berätta om ditt fadderbarn.
Det är en indisk pojke som heter Jaladhan. Jag har fått brev – teckningar – från honom två gånger. Det känns väldigt bra att kunna hjälpa honom och jag tror att han tycker det är häftigt att vi gör det. Breven gör att jag vet att han har det bra.

Varför är det givande att vara fadder?
Jag får en ”må-bra”-känsla av det. Bilden på Jaladhan sitter på kylskåpet så att jag ser den varje dag. Om jag själv tänker på att jag inte har några pengar eller att det är irriterande långt till löning så kan jag bli påmind om hur bra jag har det av att se Jaladhan. Han hjälper mig att få distans till mig själv och att inse att man ska ta hand om varandra – och jag hjälper honom till ett bättre liv och en utbildning.

Prenumerera på feeds