Adiya kämpar för sin mark

Ugandiska Adiyas Tibanagwas mark är livsviktig för henne. Genom grödorna som Adiya odlar där får hon mat till sina sex barn som hon uppfostrar på egen hand. Men barnens pappa vill att hon ska lämna gården så att han kan flytta in där med sin nya familj.

Adiyas situation är inte ovanlig. I många afrikanska länder förlorar kvinnan rätten till marken när de skiljer sig eller om mannen dör. Runt om i världen har också multinationella företag tagit kvinnors mark till den egna verksamheten.

Adiya och hennes man gifte sig år 1989. I samband med det flyttade hon till byn Kiraasa. Elva år senare lämnade Adiyas man henne och gifte om sig. Hon lämnades att ensam uppfostra deras sex barn och ta hand om åkermarken. Adiyas man vill att hon ska lämna gården, så att han och hans nya fru kan bo där istället.
– Han har kommit tillbaka ungefär tio gånger nu. Från början var han väldigt arg och våldsam mot mig.

Får rättslig hjälp
Adiya sökte hjälp från en av ActionAids samarbetsorganisationer. De hjälpte henne att få rättslig hjälp för att hon skulle kunna stanna på sina ägor. Länsrätten skrev ett brev till hennes man där de förklarade att de skulle sända honom till fängelset om han kom tillbaka och försökte ta marken från henne igen. Sedan dess har han inte visat sig på gården.
– Jag tror att han skrämdes av tanken på vad som skulle kunna hända om han kom tillbaka. Men han betalar fortfarande inget underhållsstöd till sina sex barn.  Han kan inte ta ifrån mig marken som jag behöver för att kunna försörja dem.

Kan betala skolavgifterna
Många kvinnor har inte tillräckligt med resurser för att kunna bruka marken när de väl får tillgång till den. Adiyas hade också det problemet med sin fem tunnland stora jordbit. Den är för stort för att hon ska kunna bruka den själv. Hon har heller inte råd att betala någon för att hjälpa henne. Hon klarar ändå av att sälja tillräckligt med bananer och kaffe för att få ihop pengar till barnens skolavgifter. Genom ActionAid får Adiya också säd till att odla näringsrika grönsaker som morötter och tomater. Men familjen får aldrig mat över.
– Jag försöker att ge mina barn tre mål om dagen, men vi äter bara kött vid speciella tillfällen. Ungefär en gång varannan månad.

Adiya berättar att hon fortfarande är väldigt rädd för att hennes man ska komma tillbaka och försöka ta marken. 
– Jag skulle vilja spara tillräckligt med pengar för att kunna registrera marken i mitt namn. Men det är svårt, för pengarna räcker aldrig till.

»Mer om kvinnor och hunger 

Prenumerera på feeds