ActionAid befriar kvinnor från latrintömning i Indien

Tidigt på morgonen börjar Santra att för hand tömma latriner, torr-toaletter, hos några familjer i byn Akiya Dev i distriktet Ratlam i Madhya Pradesh i Indien. Avföringen samlar hon i en liten korg. Till sin hjälp har hon bara en kvast och en liten skrapa.

– Jag tömmer toaletterna hos fem hushåll per dag, berättar Santra.

Det måste göras tidigt om morgnarna, helst ska ingen i byn behöva se latrintömmarna. När Santra går genom byn döljer hon sitt ansikte. Hon tillhör daliterna, en stor grupp människor som fötts utanför de fyra stora grupperna i kastsystemet.

Det är inte ovanligt att Santra bokstavligt talat måste krypa i bajset för att komma åt. Ibland måste hon använda händerna. Sedan bär hon korgen ut ur byn, till en avstjälpningsplats. Hon måste gå flera vändor för att få med allt.

Skador och sjukdomar
Santras fingrar är stela och svullna och avföringen, som ofta droppar igenom korgen, ger frätskador och allergier. Andra vanliga sjukdomar är astma och leversjukdomar. Att vara latrintömmerska är en kränkande och motbjudande syssla att utföra och Santra får inte betalt i pengar. I stället får hon några bröd samt vete i ersättning.

"Garima" betyder värdighet
Enligt indisk lag är det förbjudet att ha den typen av toaletter som kräver manuell tömning, men risken att bli dömd är liten och böterna är låga. Santra och de andra kvinnorna i byn får hjälp och stöd av ActionAid, som driver ett projekt för att stärka daliternas ställning och ge dem tillgång till sina rättigheter. Projektet heter ”Garima”, vilket betyder värdighet.

Befriade kvinnor driver projekt
Garima har hittills befriat – det är ordet som används – minst 2 500 kvinnor i nio distrikt, av de cirka 50 distrikt som finns i delstaten Madhya Pradesh. ActionAid arbetar aktivt i ytterligare tio. Målet är att befria hela Madhya Pradesh.

Kvinnor som tidigare varit latrintömmare men som befriats är drivande i projektet, inte minst när det gäller att åka runt och prata med kvinnor i byar där man fortfarande utför sysslan. Projektet behandlar också andra problem i oberörbarhetens spår. En viktig del är att förändra livet för daliternas barn, så att de ska kunna gå i skolan och få en framtid.

En egen självständighetsdag
En kvinna som är mycket aktiv i projektet är 32-åriga Kiran, från byn Bhourasa. Förr var det 26 kvinnor i Bhourasa som utförde sysslan, men nu har alla slutat.

– ActionAid kom till vår by och pratade med oss om våra rättigheter, berättar Kiran. Jag insåg att jag också har rätt till utbildning och att jag kunde tjäna mer pengar. Den 21 februari år 2002 deltog jag i en demonstration som slutade med att vi brände våra korgar. Sedan dess firar jag den dagen som självständighetsdagen varje år.

Kiran är stolt - och fri
Kiran arbetar i dag på en förskola. Hon är mycket stolt över vad de åstadkommit.

– Allt är helt annorlunda, säger Kiran. Vi har en helt annan ställning i samhället. ActionAid hjälpte mig att söka stipendier till skolavgifter. Nu går våra barn i skolan, precis som de andra barnen. Vi kan till och med få hjälp av polisen! Tidigare levde vi som slavar. Nu är vi fria.

Prenumerera på feeds